måndag 4 augusti 2014

Randonnée på lastcykel Sthlm-Gbg-Skärhamn, med 100kg på flaket.


Min Bullitt lastcykel rullade stabilt, lätt och fint med över 100kg på flaket ut ur Stockholm, men jag kunde inte föreställa mig då vad långbackarna i Småländska höglandet skulle komma att betyda för hastigheten och psyket.


Jag hade sedan länge tänkt tanken att köra Vätternrundan med 100kg på flaket. Som ett experiment och bara för att det är ett jämnt och fint tal, och för att det är maxlasten för Bullitt. Sen blev jag inspirerad av Nils Bryntesson som cyklade sin lastcykel 500km tvärs genom Sverige, och av Wilhelm Caspary och Take Aanstoot som cyklade hem en nyinköpt lastcykel från Stockholm till Linköping.

Mitt vägval blev Stockholm till Skärhamn via Göteborg. Det passade bra eftersom familjen ändå skulle till Skärhamn på sommarsemester. Dessutom hade jag tidigare erfarenheter av sträckan, 2004 åkte jag de 57 milen till Göteborg med inlines på 60 timmar. Att köra långtur med 100kg på flaket utan el-assist var ett intressant experiment, men inget att rekommendera för vanliga långturer. Då gäller som vanligt att packa lätt.

Välja rutt.

Det knepigaste var att välja rutt. Jag ville undvika 2+1 vägarna, och undvika tungt trafikerade vägar. Samt slippa lägga ner dagar på att googla olika ruttförslag. Och att rutten ska finnas på karta direkt i en app i telefonen utan att jag behöver lägga timmar på att skapa en rutt. Jag ville heller inte ha en rutt som tar omvägar till vackra miljöer. Jag fick många bra tips i denna tråd i cyklistbubblan. Till slut hittade jag ett "segment" på Strava, från ett randonnée 2013. Jag lade ner 15 minuter på att kolla vägarna snabbt med street-view. Efter lite krångel lyckades jag skapa en egen route som jag kunde följa direkt i min iPhone.

Lastplan A, slimmat och elegant

Plan A var att använda den klassiska aluminiumlådan på flaket för att få ett elegant ekipage, och lägga i några stora stenar som väger 100kg. Men dagen innan avfärd frågade min 8-åring om han fick följa med.



Lastplan B, en stilmässig katastrof

Så jag fick börja tänka ut ett sätt att kunna skjutsa en 8-åring bekvämt, med tillräcklig lutning för att kunna sova. En vanlig bilstol funkade bra. Den har stöd för huvudet i sidled. Med en extra plattform att vila fötterna på blev det perfekt position för barnet. Eftersom poängen var att lasta 100kg som ett experiment, fanns möjlighet att ta med en barncykel. Som grund använde jag min rigg för att köra spånskivor. Det hela slutade med en stilmässig katastrof. Men med bra funktion.

Lördag 

Etapp 1, Hässelby till Roxen. Länk till karta

Klar för avfärd, ca kl 23.30 fredag kväll lämnade vi Hässelby. Nils somnade redan vid Alvik.


Som vanligt var det lite knöligt att hitta smart rutt ut ur Stockholm. I Botkyrka hade kommunen lyckats med världsrekord i permanent avspärrning av cykelbanorna, med dubbla grindar. Omöjligt att passera för en lastcykel, jag blev tvungen att lyfta runt ekipaget, och lyckades knappt komma förbi. För de som cyklar med cykelkärra med barn eller hund i måste detta vara extremt irriterande.



Min Bullitt levererade fint. Den gick stadigt som ett lok även med full last, och även i krypkörning gick det bra att manövrera. I stillastående och start märktes det att lasten var över 100kg, det var lite som att stå stilla med en motorcykel. I platta landskap gick det att hålla bra fart, mellan 20 och 30 km/t. Det var inte så stor skillnad mot att trampa en helt vanlig cykel utan last.

Över skogen mot Järna började jag förstå att långa uppförsbackar kommer att ta lite tid. Jag fick växla ned till lättaste växeln och hastigheten föll till mellan 5 och 8 km/t.



När solen gick upp riggade jag upp ett paraply som solskydd.





Efter Järna tog vi väg 57 mot Gnesta och det var fortfarande för tidigt på morgonen för att hitta ett ställe som säljer kaffe.  Vidare på väg 223 ner till Runtuna. Precis innan väg 53 badade vi i ett nedlagt kalkbrott. Ägarna var snälla och öppnade bommen och vi fick parkera ekipaget i ett gammalt flyghangar. Pizza i Jönåker. Vid Stavsta trafikplats kunde jag äntligen få en kopp kaffe. Och Nils fick glass.

Ner mot Bråviken och Norrköping var det långa utförslöpor. Jag tänkte hjälp, undrar om det kommer motsvarande uppförsbackar efter detta? Bullitten gick stadigt utför. Jag fick bromsa en hel del, lagom maxfart med detta ekipage är mellan 20 och 30km/t. Om det är ojämnheter i vägen vill jag instinktivt sakta ner ordentligt, eftersom den rejäla lasten annars skulle riskera slita på cykelns konstruktion misstänker jag. Det mörknade och jag tände alla lampor på ekipaget. Även på vimplarna sitter lampor högt upp. Jag stoppade ner Nils i sovsäcken i barnsitsen, och han somnade snart in. Norr om sjön Roxen hittade jag ett lämpligt ställe att sätta upp tältet på. Klockan var då ca 03 på morgonen.

Söndag 

Etapp 2, Roxen till Tranås Länk till karta




Nils fick frukost med hasselnötscreme på mackan. Vi körde vidare med nya krafter. Nils hade nu tröttnat på cykelturen, så han ringde mamma Tina och frågade om hon kunde komma och hämta. Ungefär vid Mantorp kom hustrun i hyrbil och hämtade upp Nils. Jag riggade om, monterade ner sits och Nils cykel till ett mer kompakt ekipage. Eftersom jag ändå ville fortsätta med 100kg last hittade jag två lämpliga stenar i en lokal stenmur och lade i botten på flaket. Det blev ingen större skillnad på hur lastcykeln känns i balansen, men det var möjligen bättre stabilitet när jag hade cykel och barn på flaket. Då var massan mer utspridd från "center of gravity" vilket ökade stabilitet.



Jag slog upp tältet för lite nattsömn en bit utanför Tranås.

Måndag

Etapp 3, Tranås till Munkabosjön  Länk till karta



Jag närmade mig det Småländska höglandet, där det aldrig är långt till en rejäl mördarbacke. Här började jag också fundera på om jag skulle ge upp, varje uppförsbacke blev ett mentalt och fysiskt kraftprov som måste övervinnas ett efter ett. Efter varje lång stigning kom en ny. Skivbromsen på bakhjulet började protestera, och jag fick börja bromsa lite mer försiktigt och använda frambromsen lite mer. Ett ekipage på över 200kg sliter helt enkelt ordentligt på padsen.
Att använda cykelbana i tätort är inte alltid enkelt. Inte heller i Tranås, jag fick byta sida ideligen, och plötsligt var cykelbanan som uppslukad av jorden.


Jag testade en ny taktik på denna sträcka. Att sova mitt på dagen när det var som hetast, för att istället kunna köra lite längre på natten då den fuktiga kalla luften ger mer kraft, och det är mindre trafik på vägarna. Precis efter siestan mellan Sunhultsbrunn och Frinnaryd dök Erik Hugander upp på sin cykel. Han fick prova min Bullitt och berättade att han hade en lastcykel från Gamla Enskede hemma i Örserum. Erik hade inga problem alls med att köra min vällastade Bullitt, utan drog bara iväg samtidigt som vi diskuterade potentialen med lastcyklar i Sverige.


Foto: Erik Hugander


Falafelmiddag i Lekeryd. Jag beställde nya bromspads via telefon hos Sportsons i Jönköping. De lade fram på hemligt ställe, för jag skulle inte hinna fram innan de stängde. Snabbdopp i Vättern vid Huskvarna. Och det var läskigt att åka ned för serpentinen till Vättern på bara frambroms med detta ekipage.



Att ta sig ut ur Jönköping var inte lätt skulle det visa sig. Jag hade ju följt min rutt på Strava hittills, men nu var jag lite off-track så jag provade att knappa in Göteborg i google maps för cykel. Det spårade ur direkt. Jag hamnade på en cykelbana som först gick ner i en bäckravin och sen rakt upp på andra sidan, med en stigning nästan i klass med en svart pist i Åre. Visserligen hade jag över 100kg på flaket, men jag undrar verkligen om en pensionär med oväxlad cykel skulle uppskatta denna lutning. Eller en familj med cykelsläp. Till slut valde jag att återgå till min Strava-rutt, trots en liten omväg via Taberg. Nattläger vid Munkabosjön.

Tisdag

Etapp 4, Munkabosjön till Göteborg. Länk till karta


Sista sträckan mot Göteborg var kanske den härligaste. Jag passerar högmossen Komossen som påminner om en savann. Och i lilla Köttkulla bjuds jag på kaffe och gott vatten.

Komossen

Gott vatten och kaffe i Köttkulla

Från Borås fick jag sällskap och vägvisning av Joakim Ekendahl hela vägen in till Götaplatsen i Göteborg. Han hade många erfarenheter att dela om touringcykling, och vi diskuterade allt om vardagscykling, cykelpolitik och cykelinfrastruktur. Det är märkligt att när jag har pratsällskap glömmer jag bort att jag har över 100kg på flaket och farten ökar direkt.

Joakim Ekendahl visade vägen från Borås

Lastcykelprofilen Johan Erlandsson mötte upp vid Götaplatsen med sin Velove fyrhjuliga lastcykel. Det var väldigt skönt att vara framme, och att få en välkomstkommitté. Johan styrde upp fotografering och sen blev det lokal öl IPA på Andra lång. Jag fick också testa Johans Velove, och det var som en dröm att sätta sig ner i förarpositionen. Min egen Bullitt med rakt styre hade gett mig domningar i underredet, i fingrarna, samt motoriskt bortfall och kraftbortfall i händerna.


Räkna med skägg. Eller peak beard.

Onsdag

Etapp 5, Göteborg till Skärhamn, länk till karta 1, länk till karta 2,

Efter ölen på Andra lång fortsatte jag mot slutmålet Skärhamn på Tjörn. Det blev lite tillfälliga stopp med tupplur i olika busskurer.

Framme vid havet, precis innan Tjörnbron.

Barlasten. När jag vägde lasten på flaket slutade det på 135kg. 
Totalvikt på hela ekipaget inkl förare ca 236kg.

Hela packningen fr.o.m. Mantorp. Exkl lastriggen.


Läs mer om lastcyklar




Erfarenheter för kommande långturer

  • Ergohandtag med barends för att reducera risken för inklämning av ulnarisnerven. Klämd ulnarisnerv kan ge domningar, motorikbortfall och kraftbortfall i händerna, och specifikt i lillfinger och ringfinger.
  • Ergosadel för reducering av domningar i underlivet.
  • På heta sommardagar kan det vara smart att sova siesta mitt på dagen, och köra längre på sen kväll och tidig morgon.
  • Extra låg utväxling kan underlätta om det är full last på flaket och vägvalet är kuperat.
  • Om man verkligen vill släppa på fullt i branta utförslöpor med full last på flaket med Bullitt i hastigheter över 40km/t skulle jag testa den gasdämpare som finns som extra tillbehör till framhjulet. Fast med full last tycker jag ändå det känns olustigt att bränna på fullt nedför av många olika anledningar. Jag rekommenderar max 20-30km/h beroende på underlag, trafiksituation, last mm. 
  • Att köra flerdagarsturer med full last på lastcykel kust till kust var ett spännande experiment, och en Bullitt klarar det galant. Men det är inget att rekommendera för vanliga långturer om vägvalet är kuperat, det blir lite väl motigt i långa uppförsbackar. Möjligen med el-assisterad lastcykel och lite kortare dagsetapper så batterierna räcker. Om vägval kan göras med ett minimum av höjdskillnad, utan långa backar, är det dock fullt möjligt även utan el-ass. Nederländerna kanske? Eller i Skåne? Då spelar vikten på flaket mindre roll.
  • Med barn på flaket gick det att rigga upp ett vanligt paraply som solskydd, som funkade även i motvind och 20-30km/t. Ett mer ändamålsenligt solskydd/regnskydd hade varit bättre och tagit mindre tid för rigg.
  • Jag hade en lagom bit enkel presenning som regnskydd för lasten, och några mindre limklämmor att spänna upp det med. Snabbt och enkelt.

Övrigt tekniskt

  • Min iPhone 4s låg i ett fodral och cykelfäste från Kjell&Co. Jag testade vattentätheten före avfärd i duschen i 30 minuter innan jag tröttnade, och det höll tätt. Lite svårt att se kartan i solsken, men en enkel hood borde lösa det.
  • Jag hade 4st 12v V-lock kamerabatterier på nästan 400Wh för att driva min iPhone.
  • Strava-appen funkade bra, den rullade på utan att krascha. Jag kunde både följa den uppgjorda rutten, och samtidigt logga min egen aktivitet. Bara en gång hade den problem att ladda upp en avslutad workout. Fast om man vill ha lite bättre logg, med klockslag på olika positioner behövs en annan app. Det kan vara kul att ha lite klockslag på positioner i efterhand.

Om Ulnarisnerven

  • Långvarig belastning på händer vid långcykling kan ge inklämning av ulnarisnerven. Symptomen är bortfall av känsel, motorik och kraft. Jag besökte direkt en husläkare som bekräftade inklämning av ulnarisnerven, och senare hemma besökte jag ortoped som bekräftar samma sak. Besväret är ofta självläkande men inte säkert. Funktioner i handen som inte återgått efter 2 år kommer sannolikt inte åter alls. Inte heller arbetsterapeut hade andra uppslag för läkning än tid. Givetvis ska man undvika fortsatt tryck på handen/handleden som när händerna håller i ett rakt styre på cykel, och undvika att vinkla upp händerna med belastning på handen. Handen ska helst vara helt rak, som när man lägger underarm och hand rakt fram på ett bord. Möjligen kan enkelt handledsskydd underlätta att minska tryck och vinkling av handen.

1 kommentar:

  1. Det var då ett riktigt cykel-äventyr. Intressant dina noteringar om att bulliten rullar bra på plan mark med tung last, har samma erfarenhet. Men när det sen kommer till backar uppför känns förstås alla kilon. Fick i alla fall en del inspiration vad jag kan göra med min Milk Plus nästa sommar.

    SvaraRadera